torsdag 7 februari 2019

Aja Gabel: Kvartetten (Sekwa/Etta, översättning av Sofia Nordin Fischer)



Aja Gabel. Förlagsfoto: © Darcie Burrell


Aja Gabel är bosatt i Los Angeles. Cellon och litteraturen är hennes liv. Aktiv musiker och doktor i litteratur och kreativt skrivande vid University of Houston. Jag har just läst hennes debutroman Kvartetten. Det är en omfattande mosaik av berättelser kopplade till de fyra medlemmarna i Van Nesskvartetten, cellisten Daniel, kvartettens ålderman, andreviolonisten Brit, altviolonisten Henry och på första violin Jana, gruppens motor och ledare. I dessa berättelser träder det helt naturligt in andra människor, de lever sina liv inne i den större berättelsen och det kan vara både dramatiskt och ödesmättat.


Det första som fascinerar mig med romanen är att jag här får följa en stråkkvartetts mödor inifrån, skildrad med de konkreta och korrekta termerna och med just den kännedom man besitter om man själv utövar denna magiska form av kammarmusik. Och det var det sista som ledde mig till den.

Sedan mer än ett halvt vuxenliv håller jag stråkkvartetter i allmänhet vara det mest trösterika, vilsamma och i stunder av melankoli mest omfamnande man kan hitta i musikväg. Kompositörerna är förstås grunden. Jag lyssnar också till klassiska mästare som Beethoven, Haydn, Bach och Mozart, men gärna också modernare stycken av Sjostakovitj, Béla Bártok och Carl Nielsen. Många av dessa spelas av romanens kvartett.


Det märkvärdiga med den här romanen är inte minst att vi får följa kvartetten i konkreta musikstycken, och på konserter av olika betydelse. Inte minst är vi med dem när det tävlas i genren.


Aja Gabel skriver en konkret och osentimental prosa full av dialog. Den är lättläst utan att vara lättviktig, och ändå önskar jag ibland att den varit stramare och därför också en smula kortare.


3 kommentarer:

Stefan Lundin sa...

Det är väl ovanligt att romaner utspelar sig i musikkretsar? Vad gäller stråkkvartetter så har vi ju den fina Kronoskvartetten som rör sig mellan olika musikstilar.

Nils Olof Ericsson sa...

Beethovens sex sista stråkkvartetter tillhör mina personliga favoriter, även en positiv psykisk styrka att lyssna på. Jag har en samlad inspelning med tre CD med Melos Quartett från DG 1986 :-)

Thomas Nydahl sa...

Stefan, det är den första roman jag läst som lever inne i en stråkkvartett.
Nils Olof, på den punkten är vi helt överens.