tisdag 12 februari 2019

Christine Féret-Fleury: Juliette – kvinnan som läste på metron (Sekwa, översättning av Lisa Marques Jagemark)



”Juliette hade gått rakt in i illusionen och på nätterna slogs hon sedan dess mot böcker som lyfte från sina travar för att glida runt som fåglar på en innergård omringad av höga väggar, med bord utan ben och dörrar av färgglad dimma. Ibland lossnade bladen från böckerna och flög iväg i virvlar, så högt att hon kunde följa dem med blicken…”


Här kallas de boksmugglare – fenomenet känner de flesta av oss till. Att lägga böcker lite varstans – en parkbänk, en cykelkällare, en trappuppgång till exempel – och se hur de som ringar på vatten sprider sig bland främmande människor. 


Christine Féret-Fleury har skrivit en riktig pärla på temat, som egentligen börjar med berättelsen om Juliette som själv läser på metron på väg till jobbet som bostadsmäklare. Men hon läser inte bara, hon iakttar också sina medresenärer. Av en rad tillfälligheter hamnar hon i en trappuppgång där en flicka råder henne att besöka fadern. Hans lägenhet är en veritabel kommandocentral för boksmugglare! Böcker från golv till tak. Det är bara att hämta och sprida dem ute på stan.



Juliette blir en av de charmerande litteraturmänniskor som befolkar denna roman. Det finns fler. Också de hamnar av tillfälligheter på denna plats och driver saken vidare. Det är ju inte vilken sak som helst – det handlar ytterst om behovet av och kärleken till litteraturen. Jag föll pladask för boken, och det tycker jag att man måste tillåta sig, eftersom den är värd just det.


Inga kommentarer: