söndag 3 februari 2019

Prekariat i Manchester? Låt oss se

Foto: Astrid Nydahl


Englands arbetarklass är större i Manchester än på andra ställen i landet. Det är en grupp sociologer vid stadens universitet som sammanställt en rapport om ”sju sociala klasser”. Redan titeln säger något om vår samtid och dess bristande förståelse för klassanalys. Ändå är det mycket intressant som framkommer.
Rapporten säger att endast 6% av britterna kan betraktas som en ekonomisk och kulturell elit. I Manchester är denna elit betydligt mindre, runt 3% bara. Det som istället utmärker staden är gruppen ‘new affluent workers’, det vill säga de som har en relativt trygg tillvaro utan att vara välbeställda, och som har ett socialt regelbundet, ordnat vardagsliv. Till den gruppen räknar studien såväl taxichaufförer som rörmokare, och den utgör hela 24% av Manchesters befolkning (jämfört med riksgenomsnittet på 15%). Starkt överrepresenterad är också den grupp som består av vårdare, sjukhusanställda och servitörer, denna servicegrupp utgör hela 36% av Manchesters yrkesverksamma (jämfört med riksgenomsnittet på 19%).
Längst ner på skalan finns det som undersökningen kallar ’precarious proletariat’ – alltså det som i den svenska debatten endast heter prekariatet. Prekariatet är i dessa sammanhang ett relativt nytt begrepp inom sociologin och betecknar människor som saknar regelbunden inkomst, som lever otryggt och kanske just med de zero-hour-contract som är så vanliga i England. Prekariatbegreppet har däremot i sig en mycket längre tradition. Dessa människor har således sammantaget låga inkomster och är överrepresenterade i region, med 20% jämfört med den nationella andelen om 15%. 

Här tror jag att man vill anknyta till Guy Standing, som skrivit boken Prekariatet. Standing laborerar också med sju klasser. Om Standing heter det hos Rasmus Fleisher (Copyriot 2014): ”Han är ju uppenbarligen en sån där outhärdlig samhällsvetare som älskar att göra listor; ’seven forms of this, eight types of that’. Sådana bör man undvika att läsa. Listandet sker alltid på bekostnad av resonemangens klarhet. Så fort en samhällsvetare listar mer än 2 – 3 av någonting, börjar det bli grumligt vad som listas. I detta fall är det alltså klassbegreppet som blir enormt tillgrumlat.” Jag tror själv att Fleisher har rätt i vi borde hålla fast vid begreppet proletariatet, eftersom det täcker in just det vi diskuterar.

Undersökningsresultaten kommer från Great British Class Survey, där fler än 162,000 personer deltog i en online-undersökning om arbete, livsstil och intressen. 5,660 personer från Manchester deltog i den.
Dr Niall Cunningham har om undersökningen sagt:
“Det vi fann var att man i Manchester och nordväst har mycket lägre inkomster och bostadspriser än i andra delar av landet. Det stora antalet serviceverksamma visar den sektorns betydelse i staden, med många restauranger, konferenser och liknande. Manchesterbornas sociala nätverk tenderar att vara större än landets genomsnitt.”
Undersökningen drevs som ett samarbete mellan forskare vid Manchester University, London School of Economics och BBC. Det var denna grupp som ansåg att de traditionella distinktioner som gjordes med avseende på yrke och inkomst var förenklade, och de 'uppfann' därför sju kategorier som de ansåg bättre avspeglade vår tids britter eftersom de också tog hänsyn till deras sociala band och intressen.
(Ur boken under arbete, i samband med avsnittet om den historiska industrin i staden)

Inga kommentarer: