onsdag 6 februari 2019

Ungerskt. Franskspråkigt. Fångat i flykten

Foto: Astrid Nydahl

Jag har tillåtit mig själv att köpa en bok i månaden. Det är en hård regim när man sedan 25-årsålderna alltid fått de recensionsböcker man pekat på. Frilansarens välsignelse var dessa böcker från små och stora förlag.

Nu är det andra tider. Som pensionär utan anknytning till tidningar och tidskrifter är det privilegiet borta. Så en titel per månad om inte något extremt kräver annat av mig.


Februariboken är här. Lustigt nog blev det fyra böcker. Jag har den samlade trilogin av Agota Kristof kvar oläst, den som rymmer Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen. Men direkt läste jag den fristående Analfabeten, den är på endast femtiotalet sidor, tryckta på ett generöst sätt som jag skulle misstänka motsvarar ett dussin A4-sidor. Men vilken bok! Kristof kom som flykting från Ungern 1956 och blev kvar i Schweiz fram till sin död 2011.

I denna märkliga, lilla bok ger hon både starka barndomsminnen och sekvenser från den egna flykten över gränsen från Ungerns diktatur till Österrike. Hon hinner med några gripande sidor om Thomas Bernhards betydelse, innan hon ventilerar frågan om språket. Hon säger att hon med flykten förlorade sitt modersmål, men också att hon aldrig blivit helt franskspråkig. Det är i den situationen hon beskriver sig som analfabet.

Samtliga dessa titlar är skrivna på franska och översatta av Marianne Tufvesson.

Inga kommentarer: